I dagens DI finns på sidan 4 en debattartikel om de unga “hungriga 90-talisterna som zappar genom livet”. Den är förvisso är ganska bra, men det skrämmande är att företagen verkligen inte har fattat det för länge sedan? Ska det vara så svårt att inse att det är bättre ledarskap som krävs för att rekrytera, behålla och finna de absolut bästa unga talangerna?
I artikeln som är skriven Anna Kiefer på analysföretaget Kairos future redogör hon för den senaste forskning som företaget bedrivit med hjälp av 42 000 chefer på företag runt om i sverige. Det som tas upp är inte bara viktigt, utan livsnödvändigt för våra företags framtid! Enligt artikeln är det viktiga att “leva upp till sina egna förväntningar, inte till andras”. Jag kan hålla med om det, men kan samtidigt se en motsägelse i det påståendet då ens egna förväntningar ofta på något sätt bygger på din prestation i relation till någon annans!? I vilket fall som helst så har hon rätt i dessa saker;
- att man ska möta, inte motarbeta, den unga generationens krav på utveckling och flexibilitet
- att man för att lyckas måste kunna garantera utvecklande, stimulerande och omväxlande arbetsuppgifter
- att man måste skapa individanpassade incitamentssystem som bygger på vad man VILL HA, inte vad företagen TROR att man vill ha
- att man måste lära företagen och dess ledare att använda de unga generationernas tankar, åsikter, kritik, idéer och drivkraft som ett vapen och verktyg, inte ett hot!!!
Jag är helt övertygad om att det är då, och enbart då, som vi kan räkna med att ha någon som helst chans att ha framstående, ledande, växande och kreativa företag i framtiden! Det är inte fråga OM, det är fråga om NÄR!