I mitt huvud försiggår det just nu enormt mycket. Tankar flyger omkring och studsar mot varandra, idéer surrar omkring likt myggor och bevikelse, förvirring och frustration finns nog med i mixen också. Länge har jag funderat på det bästa sättet att inspirera och informera samtidigt och jag måste nog medge att jag ännu inte har kommit på en optimal lösning. Men en sak slog mig idag under ett möte som jag hade imorse. Inte förrän man är medveten om att det finns ett problem, kan man vara öppen för en lösning. Inte förrän man slutar sträva efter att ha kontroll över varenda process kan man utvecklas. Inte förrän man inser att de unga idag kommer att styra världen om några år, oavsett vad någon säger, kan man vara med och konkurrera. Den dag företagsstyrelser slutar försöka gå från där man “ÄR” till “DÄR MAN BORDE VARA”, och istället frågar dem som redan ÄR där kan vi lyckas.
Att riskkapitalister går in i unga, fräscha och nytänkande bolag med stora summor pengar är fantastiskt. Men att de gör det och samtidigt sätter upp regelverk, processer och ramar för hur verksamheten skall ske är förkastligt. De gräver sin egen grav och genom regler och förhållningar kan aldrig något nytt växa.
Vi måste börja omvärdera intelligens för att anpassa dagens jobb och företag för ett generationsskifte. Vi måste omvärdera vad en “arbetsdag” är för att kunna attrahera personer som har egna tankar kring sin tid. Vi måste omvärdera vad kreativitet är och se att det inte är att göra fel, men att våga riskera att det blir fel. Vi måste omvärdera vad media är för att kunna kommunicera till de kommande genernationerna.
Vi måste nog helt enkelt omvärdera. punkt.
