Andre man till rakning i vårt nya inslag “Inspirandbloggen” är Mattias Wedberg som studerar till mäklare på KTH-syd. Han reflekterar över den upplevda bristen på kompetens hos lärare och hur godtyckligt betygssystemet kan upplevas. Kanske är det dags att vända på begreppen?
Som Mäklarstudent på KTH-syd har jag lite reflektionstid på pendeltåget mot Handen, vilken jag idag använde till att läsa i Metro om idén om att lärarna skulle bli betygsatta. Olika skräckscenarion målades upp där enskilda bittra elever skulle hänga ut lärare. Okej, tänkte jag. Vad hemskt att en lärare skulle kunna få ett negativt omdöme. Det hade ju kunnat göra att elever hade trott att det fanns andra elever som inte gillade honom. Vänta, det är ju exakt vad det betyder.
Jag gick på gymnasiet för 6 år sedan. En lärare satte sig ner med mig och skulle ha betygsnack i Kemi B, vilken var den kurs jag ogillade mest. Läraren i fråga hade moment tidigare haft mina klasskompisar på besök, ett besök som hade slutat med att läraren skickat ut eleverna med orden: “ut innan jag kastar något brännbart på er”. Jag fick mitt omdöme som lät – en typisk G elev. Mitt snitt var när jag gick ut 17,9 efter en smärre skandal på min indrottsinriktining vilken sänkte mig 0,4 så 18,3 skulle varit mitt riktiga snitt. Det som hände var att min idrottsinriktningslärare hade ett år innan min student lovat mig ett VG. Min kurs tog slut i andra årskursen varefter jag inte kom på träningarna längre då vår klubbverksamhet höll på att dö ut helt. Ett år senare fick jag mitt slutbetyg med ett G på min idrottskurs. Förklaringen blev att jag inte varit där på ett helt år. När jag förklarade för den väldigt oinsatte läraren att min kurs varit förlagd till årskurs 1 och 2 så visste han inte vad han skulle säga.
Det hela ebbade ut och jag la ingen större vikt vid det något mer efter det eftersom jag hade börjat läsa ekonomi vid högskolan och inte brydde mig om mina gymnasiebetyg.
Allting gick dock inte som jag planerat då jag tröttnade på ekonomin efter två år. Det var dags för något nytt. Så efter en resa till Asien och lite olika ströjobb sökte jag till Mäklarutbildningen på KTH. Någon gång i december fick jag beskedet reservplats. Jag blev ju inte helt nöjd med det. Första intaget på betygen låg på 18,1. Min idrottslärare och min kemilärare hade alltså tillsammans, två riktigt bittra människor, kanske tillintetgjort mina chanser att kunna komma in på Mäklarutbildningen. Potentiellt raserat mina framtidsutsikter som fastighetsmäklare. Allting ordnande ju dock sig senare då jag blev antagen.
När jag då idag sitter och läser om att lärarna skall få betyg och ser kommentarerna om att det kan svärta deras rykten och att dem kan få svårare att få jobb så kan jag inte låta bli att tänka att det ju precis är det som dem själva gör mot eleverna. Dem försöker sätta ett rättvist betyg säkerligen men det ger fortfarande konsekvenser och jag ser ingen anledning till varför inte lärarna själva skulle då kunna få betyg. Om det är något som är viktigt i skolan är det väl att hålla uppe kompetensen på lärarna. Att lärarna får ett betyg som grundar sig på ett snitt av hela klassen ser jag som en möjlighet för hela skolan att kvalitetssäkra. Bara för att personen tagit sig igenom lärarhögskolan betyder inte det att det är en vettig person, varken kunskapsmässigt eller pedagogiskt.
Jag har själv läst på högskola i tre år och vet att det man lär sig på en tenta, det har man glömt några veckor senare. Jag har två föräldrar som båda har jobbat som lärare i mer än 20 år och jag säger att det är dags att reformera systemet där en elev inte har något som helst att säga till om när det kommer till vilka personer som ska få chansen att influera och inspirera en till kunskap.
Min Kemi B lärare var en så dålig pedagog att jag inte tog till mig det minsta av vad den kursen hade att erbjuda. Detta vill jag att mina framtida barn ska få chansen att undvika.
/Mattias Wedberg