Har du också ett Twitter-konto som du uppdaterar dagligen? Känns det helt naturligt att uttrycka dig på 140 ord eller mindre? Gör du @mentions till dina vänner nu istället för @ som ett direkt svar? YIKES du kan vara beroende!!
Enligt webzinet Pshycologies så har vi nu officiellt en förkortning för den nu vitt spridda sjukdomen vid namn “Status update anxiety” och förkortar den SUA. Graham Jones som är internetspecialiserad psykolog förklarar fenomenet såhär:
“Away from the internet, we do it all the time without noticing much; we drop phrases like “sorry I’m a bit late but I had to feed the cat” into our conversation – it helps other people build up a picture of who we are’. Online, we have even greater opportunities to manage our identities. If we want to, we can create a virtual personality‚ that’s somewhat different – more confident, more confessional – than our ‘real-world’ self would dare to be.”
Även Timothy Pychyl som är professor på Canadas Carleton University är delatktig i diskussionen och sätter huvudet på spiken när han säger:
‘This need has always been there – people write autobiographies with the same intent. Now the internet has given everyone that potential, it’s more democratic. Each one of us can have our own Hello! magazine. The odd thing is that we think we have an audience. There’s an odd sense of narcissism to think that someone really cares whether I’ve just updated my Facebook page to say I’m going shopping, as if someone in real time is watching what I’m doing. But it does provide the updater with a sense of connection.’
Så sant som det var sagt…Människor har ALLTID haft ett behov av att dela med sig, att göra sig hörda och skapa kommunikation med varandra. Vi har bara fått nya verktyg att göra det med vilket i sin tur för med sig nya möjligheter. Den stora skillnaden som jag ser det är att vi på ett relativt icke påträngande sätt kan ge och få en mer nyanserad bild av de människor som vi känner eller delar intressen med. Jag kan berätta vem och vart jag är och de som vill kan lyssna. OM de vill. En möjlighet, inte ett tvång.
Att det finns vissa som är beroende av att uppdatera sin status är säkert sant, men jag tror ändå att majoriteten av oss uppdaterar för att VI vill skriva, inte för att andra vill läsa. Ibland kan jag komma på mig själv få “writers block” när jag känner att jag inte har något intressant att säga på min Twitter, och det stressar mig. Jag vill bidra till diskussionen i min bubbla med smarta tankar, analyser, iakktagelser och nyheter… inte bara lyssna!
Själv använder jag väldigt ofta Twitter och andra forum som ett bollplank eller en fokusgrupp för att hitta nya produkter, nya apps, ställla frågor eller få råd och tips. Där tror jag att den största behållningen för mig ligger…
Jag inväntar med spänning en “Rehab for people with social media and status update disorders” Hahaha SIGN ME UP!
