Stockholm och membranisolering
Ett långt livs färd mot yrkesprofessionalism. Det är så jag ser på existensen överlag. Låter det deppigt? I så fall kan jag lugna er med att säga att det inte är det. Jag strävar efter att bli bäst på någonting. Det är något jag siktat på under hela mitt yrkesverksamma liv. Tyvärr skulle det ta till jag var 42 år gammal innan jag uppnådde detta. Men skam den som ger sig, eller hur?
Jag är professionell nu, och mitt område är membranisolering i Stockholm. Det tog sin lilla tid att hitta hit. Ja, inte bara till Stockholm alltså utan även till membranisolering som bransch. Jag vet inte riktigt hur det ser ut i övriga landet med markarbeten. Om jag tillåter mig att spekulera fritt, efter 10 år inom membranisolering i Stockholm, kan jag tänka mig att man inte är lika nischad på anda platser. Jag menar: Jobbar du med vägar och asfalt så kanske du kan alla områden. Du kanske inte är specialiserad så som jag är inom just membranisolering i mitt jobb i Stockholm. Detta vet jag dock ingenting om eftersom jag saknar både erfarenhet och kunskap inom detta.
Någon ställde frågan om det blev tydligt för mig direkt att jag skulle bli bäst på membranisolering när jag flyttade till Stockholm. Så var inte fallet. Jag visste knappt var jag skulle börja när jag flyttade upp. Det enda jag visste var att jag ville ha förändring i livet. Jag ville se en annan stad och denna stad blev Stockholm samtidigt som jobbet med membranisolering – eller i alla fall markarbeten – landade i mitt knä. Det var i stort sett så som det gick till.
Tiden gick och jag blev bättre och bättre på det jag arbetade med. En yrkesstolthet smög sig på. Det var ett ord jag hört mina föräldrar och min morfar tala om mycket när jag var liten. Jag förstod nog aldrig riktigt var det var fram till dess. Sedan fick jag mer och mer ansvar inom mitt område. Membranisolering kunde jag som ett rinnande vatten och Stockholm manövrerade jag snabbare i för varje gång jag gick utanför dörren.
Nu vet jag inte vart jag vill komma med den här texten men man behöver kanske inte alltid ha så tydliga mål.